paien

Jag har blivit kär. Verkligen. Jag hittade jättesöta valpar på blocket. Chihuahua/jack russel. och de var bara föööör söta. Fast. Pappa är HELT emot hund. Medan mamma säger "klart jag kan gå ut med den!" Och så säger hon att om jag skaffar en hund, så är det självklart att den inte blir utslängd härifrån, och att jag får skaffa hund så länge det är MIN hund liksom. Och att jag har huvudansvaret. Och det skulle jag ju ha såklart. Och vovven skulle följa med mig när jag flyttar hemifrån (förhoppningsvis om två år). Men sen är grejen om man vill starta ett krig med pappa.. Kan han inte bara också vilja ha en hund? Tänk va bra det skulle va då! Och jag vet ändå att så fort jag skulle skaffa en hund, och kanske en vecka eller bara några dagar efter så skulle han vara den som kelar med den mest. :)

Men. Skulle jag klara av det? Jag vill och vill och vill. Men, kan jag? Kan jag klara det själv?
Jag gjorde en fin liten lista...


"Du är så ung, ska du ödsla tid på en hund? Du ska ju vara ute och springa.. Och du pluggar och jobbar.."
Vad ska jag annars ödsla min tid på liksom..? I don't get it.. Och jag tror man kan kombinera hund och plugg. Jag vet ju inte ens om jag kommer in på skolan i höst. Men om jag gör det, så löser det sig ändå. Vi är ju liksom fyra pers som kan ta ut hunden. (Nej, pappa är inte inräknad..)

Grejen är den att jag alltid velat ha hund. Vi hade hund när jag var mindre, men han är död nu. Kära Kim. Jag saknar honom jättemycket.. :/ Jag skulle inte vilja ersätta honom, jag skulle bara vilja ha en ny kompis som han. Fast jag vet att det inte finns en lika fin hund som han på hela jorden. Men om jag skulle få en som var hälften så fin och snäll så skulle jag inte klaga. Jag skulle nog ge ganska mycket för att få höra krafset bakom dörren och sedan se honom komma in i rummet viftandes på svansen igen.

Hittade även en bra sida (tror jag, de hade iallafall en fin länk..)